Om lite drygt en vecka går Ryssland till val igen. Dags för presidentval igen. Dags för Putin igen. Men det är inte som förr i Ryssland. Det har ju faktiskt hänt något som skakar om makten. När Putin blev utbuad vid en kampsportstävling före Dumavalet i december var det en signal på något nytt. När han nu finns på You tube-film sittande bakom galler säger det ngt om läget. När Medvedev kallar oppositionen till samtal nu före valet för att diskutera de förändringar av vallagarna som ska läggas på Dumans bord på måndag är det nytt. Än tydligare är väl att
även den utomparlamentariska oppositionen kallas till sådana samtal. Det tyder på oro i Kreml.
Irritationen efter maktswitchen den 24 september 2011 är entydig. Många inom den ryska medelklassen känner sig förolämpade och samtidigt övergivna. När Medvedev som länge sågs som en möjlig kraft för liberalisering gick in för ett maktbyte med Putin, stängdes det fönstret. Den irritation som visade sig med Putins United Russia före Dumavalet, syntes på valdagen. Dels i form av förlorade platser i Duman, dels i form av ett omfattande valfusk. Det sista ledde ju till de mest omfattande demonstrationer som synts i Moskva på länge. När det visade sig den 10 dec att det var bredd i protesterna skakades Kreml. Då var kravet att Churov som bas för valmyndigheten skulle avgå. När man kallade till demonstrationer den 24 dec visade det sig att snöbollen var i rullning. Putin talade sedan om att de som deltog köpts och om att han sett ngn med kondom, men då visade han sig helt tondöv. När vi den 4 febr såg nya demonstrationer över Ryssland var kraven inte längre bara på Churovs avgång, nu gällde de Putin. Kraven på nyval inom ett år till Duman, inom 2 år till presidentposten är tydligt artikulerade i likhet med krav på insatser mot de som valfuskade mm. Det som händer är att den utomparlamentariska oppositionen nu samlar kraft från nya grupper. Nu ansluter sig artister, författare, journalister mm och mobiliseringen växer.
Frågan är nu vad som händer den kommande veckan. På söndag, en vecka före valet, är det dags för nya demonstrationer. Då ska man bilda en vit kedja av folk runt Kreml, inspirerade av Baltikum. Alla väntar sig sedan klart valfusk den 4 mars. Frågan är ändå om det räcker för att bli vald i första omgången. Oppositionen har redan aviserat nya demonstrationer dagen efter, den 5 mars. Här kan man fundera på vad som händer. Klarar Putin och hans FSB-strukturer att möta de utmaningar som väntar? Kommer de att fortsätta söka sina motdrag, blanda bort korten med inbussade pro-Putindemonstrationer eller liknande? Eller väljer de vägen till Minsk och börjar slå ned oppositionen, fängsla och anklaga protesterande för att vara terrorister eller betalda av USA? Det det blir spännande veckor. Synd att jag ska åka till Brasilien så jag inte kan följa presidentvalet på plats. Men följa det ska jag göra, på avstånd denna gång.
tisdag 21 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
Inlägg i Utrikespolitisk debatt 2012-02-15
Sverige ska vara en tydlig röst för en friare, grönare och mer solidarisk värld. Vår utrikes- och säkerhetspolitik ska främja hållbar utveckling. När grundläggande mänskliga rättigheter trampas på, när drömmar om frihet slås ned med förtryck och våld, när sammanhållning ersätts av hat och ansvarslöshet, när klimat- och miljöinsatser uteblir – då följer oro, kriser och konflikter. Vi har sett det genom historien, vi ser det idag och förmodligen i framtiden.
Centerpartiet vill främja en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling i vårt EU, vårt Europa och vår värld. Så verkar vi för fred, frihet och försoning.
Sverige är förvisso ett litet land, men vi är ett land som kan och ska göra skillnad. Vi ska aktivt bidra till att ge EU en tydligare utrikespolitisk röst, dock inte genom att tystna själva. Vi ska aktivt och konstruktivt bidra till att stärka det multilaterala samarbetet. Envetet driva på för att utveckla och hävda internationell rätt och utveckla internationella institutioner som Brottmålsdomstolen, ICC. Rättstatens principer skall gälla även i det internationella samfundet och anklagelser om brott mot mänskligheten måste prövas, oavsett om förövaren heter Gaddafi, al-Assad, Bashir eller NATO. Där andra vill låta vapnen tala, ska vi tala för en internationell rättsordning.
FN är den centrala aktören för att värna mänskliga rättigheter. FN:s säkerhetsråd har ett unikt ansvar att hävda FN-stadgan, även att förhindra brott mot mänskligheten. Syrien borde inte få bli ännu ett undantag, här vilar ansvaret tungt på Ryssland och Kina för de massiva övergrepp vi nu bevittnar.
Men, alla bär vi ett ansvar, en Responsability to protect och vi måste göra vad vi kan för att al-Assad ska lämna, bidra till att stoppa regimens angrepp på civila och säkra humanitärt tillträde. Vi ska göra mera, ha beredskap att agera för en hållbar lösning tillsammans med vänner för Syrien, med Arabförundet och andra.
Vi har följt det arabiska året, sett människor fredligt demonstrera och avsätta härskare, kräva frihet och demokrati. Självklart ska Sverige ge dem sitt stöd. Vi ser hur dessa krav alltjämt möts med våld i många länder. Ingen ska tvivla på Sveriges hållning, vi står på frihetens och demokratins sida. Det må gälla Tunisien, Vitryssland, Yemen, Bahrain, Syrien, Iran eller andra länder. Det ska gälla nära och långt borta.
Talman, om tiden medgav skulle jag nu lyfta kvinnors nyckelroll för utveckling, miljö- och klimatfrågorna, nedrustning, Afrikas möjligheter, läget i Europa, Nordiskt samarbete och Arktis men jag väljer att fokusera.
Talman, Centerpartiet vill se en hållbar fred i Mellanöstern. Det förutsätter två fungerande stater, Israel för israelerna och Palestina för palestinierna. När Israel utropade sig som egen stat, utan fredsavtal med sina grannar och med oklara gränser kunde staten nå ett brett erkännande. Självklart även från Sverige. Centerpartiet bedömer att tiden nu är inne att på samma sätt erkänna staten Palestina. Under de år som förflutit sedan Osloavtalet slöts har utvecklingen medfört att den mark som ockuperades bortom 1967 års gränser slitits sönder av nya bosättningar, de facto sökt annekteras av Israel. Många tvivlar idag, även EU:s rapportör, på om utvecklingen möjliggör en tvåstatslösning. FN:s särskilde rapportör konstaterar att den palestinska myndigheten kommit så långt möjligt med att konsolidera sin kontroll inom ett område som är ockuperat. Vidare påtalas risken för att uppnådda resultat går förlorade om den nuvarande utvecklingen består.
Av respekt för varje folks självbestämmanderätt, för internationell rätt och för att tydliggöra att både israeler och palestinier har samma rätt till en egen stat anser vi att fler EU-stater måste erkänna Palestina. Palestina är unikt och måste prövas unikt. Centerpartiet kommer fortsatt att driva på för att Sverige ska visa vägen. För Centerpartiets del är det självklart att Sverige ska rösta ja till en begäran att uppgradera Palestinas ställning i FN:s generalförsamling, med de möjligheter det innebär att också söka internationell rätt. Vi är lika tydliga med att stödja den icke-våldsväg som valts som att fördöma alla former av terrorhandlingar.
Även med ett brett erkännande för Palestina som stat krävs ett fredsavtal mellan Israel och Palestina för att nå för båda, säkra och av alla erkända gränser. För att det ska bli hållbart kommer det krävas svåra beslut från båda parter. Med två stater som förhandlar om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar, säkerhet och Jerusalem uppnås ingen enkel fredslösning. Men dagens förhandlingsordning har prövats i årtionden, utan annat resultat än att icke-staten ser sitt tänkta land styckas upp av den part man förhandlar fred med, den ockuperande staten. Vi vill se ett välmående och av alla erkänt Israel leva i fred med sina grannar, med ett välmående och erkänt Palestina. Centerpartiet vill inte ge upp den drömmen, vi kommer fortsatt driva på även inom regeringen för ett svenskt erkännande av Palestina. Vi väljer att vara hoppfulla om framtidsresan.
Centerpartiet vill främja en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling i vårt EU, vårt Europa och vår värld. Så verkar vi för fred, frihet och försoning.
Sverige är förvisso ett litet land, men vi är ett land som kan och ska göra skillnad. Vi ska aktivt bidra till att ge EU en tydligare utrikespolitisk röst, dock inte genom att tystna själva. Vi ska aktivt och konstruktivt bidra till att stärka det multilaterala samarbetet. Envetet driva på för att utveckla och hävda internationell rätt och utveckla internationella institutioner som Brottmålsdomstolen, ICC. Rättstatens principer skall gälla även i det internationella samfundet och anklagelser om brott mot mänskligheten måste prövas, oavsett om förövaren heter Gaddafi, al-Assad, Bashir eller NATO. Där andra vill låta vapnen tala, ska vi tala för en internationell rättsordning.
FN är den centrala aktören för att värna mänskliga rättigheter. FN:s säkerhetsråd har ett unikt ansvar att hävda FN-stadgan, även att förhindra brott mot mänskligheten. Syrien borde inte få bli ännu ett undantag, här vilar ansvaret tungt på Ryssland och Kina för de massiva övergrepp vi nu bevittnar.
Men, alla bär vi ett ansvar, en Responsability to protect och vi måste göra vad vi kan för att al-Assad ska lämna, bidra till att stoppa regimens angrepp på civila och säkra humanitärt tillträde. Vi ska göra mera, ha beredskap att agera för en hållbar lösning tillsammans med vänner för Syrien, med Arabförundet och andra.
Vi har följt det arabiska året, sett människor fredligt demonstrera och avsätta härskare, kräva frihet och demokrati. Självklart ska Sverige ge dem sitt stöd. Vi ser hur dessa krav alltjämt möts med våld i många länder. Ingen ska tvivla på Sveriges hållning, vi står på frihetens och demokratins sida. Det må gälla Tunisien, Vitryssland, Yemen, Bahrain, Syrien, Iran eller andra länder. Det ska gälla nära och långt borta.
Talman, om tiden medgav skulle jag nu lyfta kvinnors nyckelroll för utveckling, miljö- och klimatfrågorna, nedrustning, Afrikas möjligheter, läget i Europa, Nordiskt samarbete och Arktis men jag väljer att fokusera.
Talman, Centerpartiet vill se en hållbar fred i Mellanöstern. Det förutsätter två fungerande stater, Israel för israelerna och Palestina för palestinierna. När Israel utropade sig som egen stat, utan fredsavtal med sina grannar och med oklara gränser kunde staten nå ett brett erkännande. Självklart även från Sverige. Centerpartiet bedömer att tiden nu är inne att på samma sätt erkänna staten Palestina. Under de år som förflutit sedan Osloavtalet slöts har utvecklingen medfört att den mark som ockuperades bortom 1967 års gränser slitits sönder av nya bosättningar, de facto sökt annekteras av Israel. Många tvivlar idag, även EU:s rapportör, på om utvecklingen möjliggör en tvåstatslösning. FN:s särskilde rapportör konstaterar att den palestinska myndigheten kommit så långt möjligt med att konsolidera sin kontroll inom ett område som är ockuperat. Vidare påtalas risken för att uppnådda resultat går förlorade om den nuvarande utvecklingen består.
Av respekt för varje folks självbestämmanderätt, för internationell rätt och för att tydliggöra att både israeler och palestinier har samma rätt till en egen stat anser vi att fler EU-stater måste erkänna Palestina. Palestina är unikt och måste prövas unikt. Centerpartiet kommer fortsatt att driva på för att Sverige ska visa vägen. För Centerpartiets del är det självklart att Sverige ska rösta ja till en begäran att uppgradera Palestinas ställning i FN:s generalförsamling, med de möjligheter det innebär att också söka internationell rätt. Vi är lika tydliga med att stödja den icke-våldsväg som valts som att fördöma alla former av terrorhandlingar.
Även med ett brett erkännande för Palestina som stat krävs ett fredsavtal mellan Israel och Palestina för att nå för båda, säkra och av alla erkända gränser. För att det ska bli hållbart kommer det krävas svåra beslut från båda parter. Med två stater som förhandlar om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar, säkerhet och Jerusalem uppnås ingen enkel fredslösning. Men dagens förhandlingsordning har prövats i årtionden, utan annat resultat än att icke-staten ser sitt tänkta land styckas upp av den part man förhandlar fred med, den ockuperande staten. Vi vill se ett välmående och av alla erkänt Israel leva i fred med sina grannar, med ett välmående och erkänt Palestina. Centerpartiet vill inte ge upp den drömmen, vi kommer fortsatt driva på även inom regeringen för ett svenskt erkännande av Palestina. Vi väljer att vara hoppfulla om framtidsresan.
söndag 5 februari 2012
Dagen efter - Rysslands veto
Bra att vi ändå fick svart på vitt igår. Ryssland lägger in sitt veto mot en klart urvattnad resolution i UNSC. Kina följde efter. Kritiken är entydig och fördömande. Ryssland var upprörda över hur res 1793 brukades i Libyen-insatsen. Aldrig igen blev Putins slutsats. Minns att Putin inte ville släppa fram den men Medvedev lade ner Rysslands röst då. Putinismen vill inte att Säkerhetsrådet ska kunna använda sitt fulla mandat. Klassiskt att både Kina och Ryssland entydigt hävdar icke-inblandning oavsett vad som händer i landet. De skyddar sitt rum för egna övergrepp. Läs länken http://www.globalresearch.ca/PrintArticle.php?articleId=28877 där Författningsdomstolens chef ger en bild av en argumentationslinje i Ryssland. Idag Syrien imorgon Ryssland. Noterade med visst intresse att Ahmedinijad valde samma argumentationslinje på en ungdomskonferens i Teheran nyligen. Idag Syrien imorgon Teheran. Både Putin och Ahmedinijad ser att det egna systemet inte har stöd hos det egna folket och räds sitt eget skinn.
Självklart läser vi alla omvärlden utifrån den egna kontexten och historiska lärdomar. Självbilden och bilden av de andra påverkar. Men, jag funderar över förmågan för den internationella politiken att hinna med i den snabba och föränderliga världen. Mycket är uppbyggt utifrån realpolitiska överväganden. Ryssland har ju upplevt stora förändringar och verkar alltjämt vilja återställa den gamla ordningen. De och många andra har ju en bild av att de investerat mycket politiskt i arabländernas gamla ledare. Nu byts den ene efter den andre ut av sitt folk. Det prövar många gamla relationer både i öst och väst. Men, lärdomarna skiljer. Vi ser det tydligt i Syrien, där Putin envetet håller al-Assad under armarna. Icke-inblandning från FN är det ena och det andra är att söka the russian way. Talas t o m om att de vill söka byta ut al-Assad mot en annan ledare. Det är ju så de brukar agera i sitt "influensområde". Ledare byts ut mot ngn annan som de kan känna sig säkra på. Så vill de vinna folks hjärtan (ska väl erkänna att dessa tankar också återfinns i andra realpolitikers verktygslåda). Ska bli intressant att syna korten även här. Annars verkar det handla om att köpa tid...Så inledde Turkiet sin resa, så hörde jag företrädare t ex fr UAE säga förut och så har Arabförbundet, EU, US och FN agerat. Alla har vi sökt dialog, vissa sökt rädda al-Assads ansikte och hitta en reträttväg för honom...utan att lyckas. Nu vill den ryska björnen krama al-Assadregimen i egen regi. Den enda starka vännen...men uppvaknandet kan bli hårt för Ryssland. De riskerar nu att stå ensamma, bli avslöjade som kejsaren utan kläder. Det som Ryssland uppfattade som en prestigeförlust i Libyen-utvecklingen kan bli en än större internationell förlust i Syrien. De kan vakna upp i en ny värld utan gamla vänner....
För min del är jag övertygad om att den nya världen kräver mer värdebaserad utrikespolitik. Du måste vara tydlig om de globala värden som du vill hävda, göra det tydligt som en grund även för realpolitiska överväganden. För mig är det viktigt att driva mänskliga rättigheter med rättsstatens medel. Det är då självklart även i den internationella politiken att driva på den internationella rätten och stärka den. Det gäller i Syrien och det gäller Palestina eller andra. Jag hoppas att Friends of Syria som nu formas byggs på denna grund. Brott mot mänskligheten ska refereras till ICC, Internationella Brottmålsdomstolen och för Syrien bör vapenembargo införas och sedan smarta sanktioner mot al-Assadregimen drivas fram globalt. Om Ryssland och Kina blir de enda som tillsammans med Iran håller al-Assad kvar så blir deras ansvar också tydligt. När UNSC nu blivit deras gisslan finns samtidigt erfarenheten från Kosovo att handla i FN-stadgans anda för att förhindra ännu ett blodbad. Men, det kräver samtidigt stor varsamhet och klokskap för att inte göra om misstag från förr när krigslystna tagit över.
Självklart läser vi alla omvärlden utifrån den egna kontexten och historiska lärdomar. Självbilden och bilden av de andra påverkar. Men, jag funderar över förmågan för den internationella politiken att hinna med i den snabba och föränderliga världen. Mycket är uppbyggt utifrån realpolitiska överväganden. Ryssland har ju upplevt stora förändringar och verkar alltjämt vilja återställa den gamla ordningen. De och många andra har ju en bild av att de investerat mycket politiskt i arabländernas gamla ledare. Nu byts den ene efter den andre ut av sitt folk. Det prövar många gamla relationer både i öst och väst. Men, lärdomarna skiljer. Vi ser det tydligt i Syrien, där Putin envetet håller al-Assad under armarna. Icke-inblandning från FN är det ena och det andra är att söka the russian way. Talas t o m om att de vill söka byta ut al-Assad mot en annan ledare. Det är ju så de brukar agera i sitt "influensområde". Ledare byts ut mot ngn annan som de kan känna sig säkra på. Så vill de vinna folks hjärtan (ska väl erkänna att dessa tankar också återfinns i andra realpolitikers verktygslåda). Ska bli intressant att syna korten även här. Annars verkar det handla om att köpa tid...Så inledde Turkiet sin resa, så hörde jag företrädare t ex fr UAE säga förut och så har Arabförbundet, EU, US och FN agerat. Alla har vi sökt dialog, vissa sökt rädda al-Assads ansikte och hitta en reträttväg för honom...utan att lyckas. Nu vill den ryska björnen krama al-Assadregimen i egen regi. Den enda starka vännen...men uppvaknandet kan bli hårt för Ryssland. De riskerar nu att stå ensamma, bli avslöjade som kejsaren utan kläder. Det som Ryssland uppfattade som en prestigeförlust i Libyen-utvecklingen kan bli en än större internationell förlust i Syrien. De kan vakna upp i en ny värld utan gamla vänner....
För min del är jag övertygad om att den nya världen kräver mer värdebaserad utrikespolitik. Du måste vara tydlig om de globala värden som du vill hävda, göra det tydligt som en grund även för realpolitiska överväganden. För mig är det viktigt att driva mänskliga rättigheter med rättsstatens medel. Det är då självklart även i den internationella politiken att driva på den internationella rätten och stärka den. Det gäller i Syrien och det gäller Palestina eller andra. Jag hoppas att Friends of Syria som nu formas byggs på denna grund. Brott mot mänskligheten ska refereras till ICC, Internationella Brottmålsdomstolen och för Syrien bör vapenembargo införas och sedan smarta sanktioner mot al-Assadregimen drivas fram globalt. Om Ryssland och Kina blir de enda som tillsammans med Iran håller al-Assad kvar så blir deras ansvar också tydligt. När UNSC nu blivit deras gisslan finns samtidigt erfarenheten från Kosovo att handla i FN-stadgans anda för att förhindra ännu ett blodbad. Men, det kräver samtidigt stor varsamhet och klokskap för att inte göra om misstag från förr när krigslystna tagit över.
lördag 4 februari 2012
UNSC - visa var ni står i Syrien
Om 4 timmar samlas säkerhetsrådet. I natt kl 02.27 fick jag ett TT-flash om 217 döda i en ny massaker i Homs. Igår sa Lavrov att han inte ansåg att ngt beslut skulle tas idag. Han gillar inte de resolutionsförslag som finns framme. Men nu måste medlemmarna i säkerhetsrådet skrida till handling. Driv fram ett beslut, nog måste det gå att få en majoritet idag. Om det blir veto från Ryssland, må det bli det. Säkerhetsrådet har blockerats förut. Om det händer igen, då finns ändå ett starkt mandat att handla. Kosovo är ett tydligt exempel. Det handlar om att en medlem blockerar av eget intresse - inte av intresse för FN:s uppdrag.
Jag ser att från Ryssland kommer nu rapporter om stora demonstrationer för ett fritt och rättvist presidentval om en månad, men också mot Putin. Siffrorna varierar men som mest ser jag 90.000 människor och det gäller i flera städer. Jag kan tänka mig att Putin m fl funderar en del nu på om det blir en rysk vår också? Han talar nu om liberalisering ;-/ av ekonomin. Men inte av politiken. Där stoppas alternativa utmanare. Där stryps friheten och beordras personer att delta i stöddemonstrationer för Putin.
Jag ser att från Ryssland kommer nu rapporter om stora demonstrationer för ett fritt och rättvist presidentval om en månad, men också mot Putin. Siffrorna varierar men som mest ser jag 90.000 människor och det gäller i flera städer. Jag kan tänka mig att Putin m fl funderar en del nu på om det blir en rysk vår också? Han talar nu om liberalisering ;-/ av ekonomin. Men inte av politiken. Där stoppas alternativa utmanare. Där stryps friheten och beordras personer att delta i stöddemonstrationer för Putin.
fredag 3 februari 2012
Fredag, resolution eller inte..
Själv på kommundagar i Västerås, diskussion om lokala och regionala frågor. Intressant. Men världen utanför Sverige är också intressant. Tänk om vi hade Världsdagar, precis som kommundagar. För denna dag följer jag nyfiket Säkerhetsrådet. Ska det gå att få en resolution till slut? Fredag tänkt beslutsdag, men blir det en urvattnad resolution så måste Ryssland ställas till svars. Jag tror inte att vi som ser mördandet fortsätta kommer att blunda hur länge som helst. Vi har ju ett fönster som öppnades för att stoppa etnisk rensning i Kosovo, att handla i FN-stadgans anda när säkerhetsrådet entydigt hindrades.
Men det är fredag i Syrien och risken för en upptrappning är överhängande. Vi vill inte se ett nytt Hama fr 1982. Jag följer säkerhetsrådet idag, från kommundagarna i Västerås.
Utöver Syrien, noterar jag USA:s Panetta som signalerar snabbare hemtagning från Afghanistan. Kan vara av många skäl. Det måste få återverkningar även för ISAF-insatsen. Mer om detta senare... Men jag misstänker att när NATO möts så funderar de även kring Iran och Israeliska signaler på nytt om attack mot Iran. Detta kommer nu samtidigt som IAEA: s mission återkom med positiva signaler och ska göra nya besök inför deras styrelsemöte den 5 mars. Den IAEA-rapport som väckte uppmärksamhet nyligen var inte så alarmistisk som den beskrevs. Innebär inte å andra sidan att läget är under kontroll. Men finns nog skäl att hålla huvudet extra kallt just nu och inte låta oss dras in i något på rädslans grund.
I dagens tidiga spaning noterade jag också att Libanontribunalen nu säger att man ska dra igång domstolsprocessen mot de åtalade men frånvarande Haririmördarna. Det är mycket intressant och bra. Straffrihet är inte acceptabelt och genom att välja frånvaro ska man inte kunna kortslutning rättskipning i domstol. Om det blir så återstår gatans domstol, vapen och hämnd. Den vägen bär inte framåt. Sedan inser jag att det är sprängkraft i detta i Libanon. Och här finns en risk för att Syrienstrider spiller över till Libanon. Här finns samma krafter och motkrafter på båda sidorna av gränsen, kryddade lite olika. Men, jag hoppas att en FN-resolution bäddar för att det öppnas andra vägar.
Till sist, imorgon skulle den ryska oppositionen hålla sina stora demonstrationer? De stoppades, men .....nyfiken på vad händer...följer .
Men det är fredag i Syrien och risken för en upptrappning är överhängande. Vi vill inte se ett nytt Hama fr 1982. Jag följer säkerhetsrådet idag, från kommundagarna i Västerås.
Utöver Syrien, noterar jag USA:s Panetta som signalerar snabbare hemtagning från Afghanistan. Kan vara av många skäl. Det måste få återverkningar även för ISAF-insatsen. Mer om detta senare... Men jag misstänker att när NATO möts så funderar de även kring Iran och Israeliska signaler på nytt om attack mot Iran. Detta kommer nu samtidigt som IAEA: s mission återkom med positiva signaler och ska göra nya besök inför deras styrelsemöte den 5 mars. Den IAEA-rapport som väckte uppmärksamhet nyligen var inte så alarmistisk som den beskrevs. Innebär inte å andra sidan att läget är under kontroll. Men finns nog skäl att hålla huvudet extra kallt just nu och inte låta oss dras in i något på rädslans grund.
I dagens tidiga spaning noterade jag också att Libanontribunalen nu säger att man ska dra igång domstolsprocessen mot de åtalade men frånvarande Haririmördarna. Det är mycket intressant och bra. Straffrihet är inte acceptabelt och genom att välja frånvaro ska man inte kunna kortslutning rättskipning i domstol. Om det blir så återstår gatans domstol, vapen och hämnd. Den vägen bär inte framåt. Sedan inser jag att det är sprängkraft i detta i Libanon. Och här finns en risk för att Syrienstrider spiller över till Libanon. Här finns samma krafter och motkrafter på båda sidorna av gränsen, kryddade lite olika. Men, jag hoppas att en FN-resolution bäddar för att det öppnas andra vägar.
Till sist, imorgon skulle den ryska oppositionen hålla sina stora demonstrationer? De stoppades, men .....nyfiken på vad händer...följer .
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)